Den Kulturella evolutionen. (1996)

et började någonstans i tiden, kanske med Stenåldersmän, vilka faktiskt ägde samma biologiskt evolverade hjärnresurser som vi ännu är begränsade till.

Stenåldersmannens livstankar formar epokens centrala projekt.

Spjutet i handen

rotgröt i magen

Ro finns i sinne

mest hela dagen.

Tankar om solen

undran om vatten

Sagor om Väsen

långt in på natten.

Besjälat ÄR  ”DET”

som växer och  ”SEDEN”

Mäktig och het

ÄR Solen och Elden.

Elden BÖR tämjas

så även Tjuren

Det ger oss

utökad plats i Naturen.

Tanken den fastnar

den styr -får makt

”Tänk att behärska

allt i vår trakt.”

Mannen är fångad

han VET vad han vill

från det han vaknar

till han blir still.

Allt blir förändrat

man strävar i takt

Tillsammans med

Värdena´s makt.

Materiell styrning och Kulturell återföring.

ämsides med de senaste 2000 årens pådrivande funktionella Kraft-tänkande. Den medvetet styrda utvecklingen av samhället, dominerad av krig och förintelse så har den Kulturella Evolutionen gått sin naturliga gång.  Selektionstrycket på  intellektet´s mentala resurser:

                      Värde, Kunskap och Kraft

                      har styrt

                      vilka tankar, livsformer och IDÉER som lever vidare och utvecklas.

Människan för från generation till generation traditioner, ritualer och livsformer vidare.

Hela tiden skapas nya begrepp, ord, idéer och tankar som förändrar de kommande människornas livsvillkor. De hårda vetenskaperna och nutidens symbollogik kan förklara HUR den fria naturen fungerar men aldrig varför. Utgångspunkten, dogmen, i den västerländska kulturen , var att fasta värden skapades av GUD samtidigt eller före skapandet av människan.

Allt som kan tänkas och all Kunskap utgår från GUD, skaparen och makthavaren.

De förtrycktas religion blev hela västerlandets  kulturunderlag. Många ser det som ett stort historiskt misstag. Nietzsche hävdar att den Ariska storheten gick förlorad och försvann med kristendom och demokrati. Jag är bestämt emot den uppfattningen och baserar mig på Zaratrustras eget budskap. Mer om det senare i boken.

De kristna värdena blev statsreligion för resterna av romarriket ca 400 EK i kraft av att dogmen var ett KÄRLEKSBUDSKAP. Budskapet markerade ett alternativ som erbjöd:

·      Slut på krig och elände!

·      Mera liv än kiv!

·      En bättre framtid!

Krigströtthet, svält och elände skulle transformeras till mättnad, fred, hängivelse och salighet. Om inte i denna världen så efter döden. Vetenskapen har inte gjort GUD omöjlig, inte heller kan hård vetenskap erbjuda några värden som ger fred och livskvalité.

Naturalismen sökte i 1000 år efter gud´s mening i den fria naturen. Kyrkan  var huvudsponsor för vetenskapen ända till efter det industriella genombrottet. En samhällsmiljö som sätter formella gränser för vad som får tänkas och spekuleras är numera helt omöjligt som värdekoncept i politik eller filosofi. Ändå fungerade samhället så i min egen barndom och fortfarande i praxis.

Genom yrke och arbete måste man för framgång anpassa sig till paradigmiska värdepaket. Det centrala projektet i samhället är att tjäna pengar, vara lönsam, skapa tillväxt i ekonomin.

Old Gnosis.

ör att hitta tråden i den kulturella evolutionen så måste man börja med ”Old Gnosis”. Så brukar man kalla den vishet och de kulturdanande sederna hos samlar-jägarfolk.

Det fanns orakel, tex shamaner  som stod för visheten. Genom myter och ritualer fördes kunnandet vidare. Mystiska saker accepterades, fantasin var en levande kreativ kraft.

åra Samer har urtraditioner som liknar Aboriginernas. Det berättas om en Aborigin som kom från en stam med bevarade traditioner. Han fick, någon gång vid sekelskiftet, resa till London för att visas upp som kuriosum i samband med något jippo. På hemvägen så använde han all tid att ”komponera” en reseskildring för dom därhemma. I den rytm och takt som epiken kräver så blandades upplevelseljuden, bilar, båtar, engelska ord, stormvindar, kullersten, wienervals och parkettljud med språkljuden samt gester beskrivande storhet och magnituder. Verket sjöngs fram på det sätt som samer jojkar och hanterar trolltrumman. Aboriginerna levde med och i naturen på ett intensivt kontemplerande sätt.

boriginerna anser att verkligheten finns i drömmen och lever bokstavligen i en dröm-värld. När de är törstiga och vaknar upp kan de mitt i öknen gräva fram vatten.

Var vatten finns kommer till dem i drömmen. Lika säkert kan de vända på de stenar som döljer ätbara ödlor. Aboriginernas myter och sagor skildrar naturhändelser som inträffade för 15 000 år sedan. Den kraftiga höjningen av havsytan och bildningen av sjöar som stämmer med nuvarande uppfattningar. Det har upptäckts klippmålningar som möjligen är 30 000 år gamla som vittnar om Aboriginerna´s långa obrutna kulturtraditioner.

Denna bok kommer att följa ett spår i tiden IDEALISMEN.  Det talas så mycket om förlorade ideal. Hur man finner helhet och sammanhang förklaras av en sentida filosof H. F. Bradley:

”Erfarenheter är fragmentariska och motsägelsefulla och därför skenbara. Den totala helheten i verkligheten nås via unika och oförklarliga ( mystiska ) händelser”.

Heligheten och förbudens kulturursprung.

amlar och jägarfolk blev kanske historiens första SYSTEMVETARE. Det som var SED och TERRITORIUM blev HELIGT och upprätthölls med Myter och Ritualer. Det KUNSKAP omfattade var ordnat, det som inte kunskapen omfattade var MYSTISKT eller OORDNAT. Gränserna för ett system  definieras av sin slutenhet, där gränsen mellan det inre och kända går mot det yttre och okontrollerbara.

Edward B. Tyler beskrev (1871) behovet av andliga väsen och heligheter i ” Primitive Cultures” med underrubriken ” Religion of” .  Emile Durkheim fortsatte i det sociologiska spåret och förklarade att heliggörandet av samhället struktur och värden i form av Myter, Ritualer och symboler skapade den sociala gemenskap som behövs för att leva vidare i en fientlig och mystisk omgivning.

De egna sederna blev heliga. Bygemenskapen byggde på en fysisk struktur av hyddor och områden som hade sin kulturella värdemening. Det som fanns inom gemensamheten var inom räckhåll för kunskap, även om delar av kunskapen var mystiska och representerade, i form av sin helighet, -sanningen.

Stammarna hade sitt fysiska och mentala område systemdefinierat.

I polynesien har föremål med bruksvärde ”MANA”, en sorts helig kraft för brukaren. I dag skulle sociologen tala om socioekonomisk kraft, eller biologiska evolutionsvetare skulle tala om den förlängda fenotypen. ( En av individen utvecklad metod eller egenskap att uppnå fördelar i det yttre selektionstrycket).  Döda saker som bärare av magiska krafter går igen i Västafrika där amuletter har magiska eller mystiska VÄRDEmeningar.

Tidiga PERSONER med mystiska förmågor i form av andlig kraft brukar kallas SHAMANER som ett övergripande begrepp. Indianerna i Amerika har olika namn på sina medicinmän Sioux = Wakanda medan Irokeser = Orenda. De heliga personerna var såväl moralens väktare som konsulter i omdömesfrågor. Eftersom det regelbundet upptäcktes nya fenomen, sammanhang och variationer i den YTTRE miljön  eller naturunderlaget, som behövde fogas in i det egna kunnandet eller Kulturen på ett meningsfullt sätt, så blev Kunnandet en instutition som fick både aktning och resurser för utveckling.

HELIGA UNIVERSELLA SAMMANHANG finns som TABU-begrepp och som attribut till Regn, Sol, Måne som kan härledas till effekter på naturunderlaget. Då man talar om regn är det med vördnad för förmågan att få öknen att blomstra och respekt för vattnets livgivande förmåga att släcka törst och upprätthålla liv. Vatten förtjänar sin HELIGHET.

Incest är TABU i så gott som alla ”primitiva” kulturer. Det kan nog krasst förklara med att de som hade de benägenheterna inte överlevde utan utrotade sina egenskaper genom inavel, så var det på den tiden.

Då familjer började samarbeta i stammar så fanns det anledningar i den yttre miljön som med KRAFT-anknytning var selekterande.  Tillsammans kunde man nedkämpa fiender och bytes-djur på ett effektivare sätt än familjerna var för sig.

Att öka andelen protein i födan gör att man behöver använda mindre tid att samla föda och använda mera av tiden till att skapa ordning i kunskaper och värden.

Den andra kraftigt selekterande effekten var att man ökade sin förmåga att UPPFATTA faror och fenomen. Genom att människor har olika förmågor och sätt att uppfatta och reagera på fenomen och händelser så utökar man sin fenotypiska förmåga i en värdegemenskap.

De individer som hade ormskräck och som focuserade omgivningen spanande efter ormar föll lätt offer för rovdjur och hade dålig överlevnadsprognos. De som hade skräck för åska var helt utlämnade i åskväder till de i omgivningen som inte hade samma fobi.

Dessa ”avvikande” personligheter kunde vara nyttiga i en gemenskap i utbyte mot skydd och trygghet mot den egna ofullkomligheten. Den ena ofullkomligheten brukar kompenseras med andra övergoda egenskaper. Man söker numera intensivt efter gener som kodar en benägenhet till samarbete, en förmåga för levande att bilda en front mot det gällande selektionstrycket från den yttre miljön. Om förmågan är ärftlig eller inte är inte så viktigt, egentligen.

ulturen har starkare inverkan i det levande perspektivet än arvsanlagen, utom i vissa abnorma fall. Då man ADAPTERAR de yttre förhållandena i gemenskap börjar selektionstrycket att verka på gruppernas KUNSKAP och förmåga att lära nytt.

Att UPPFATTA avvikelser, gemensamt OBSERVERA nya sammanhang och skeenden, SKAPA de VÄRDEN som utgör kunskapens funktionella substans.

Att möta yttre utmaningar på ett genomtänkt sätt, att behärska både naturunderlaget för över-levnad och vara mobiliserad för överraskningar och varaktiga yttre förändringar. Människan börjar utveckla ett kollektivt INTELLEKT bestående av KUNSKAP och VÄRDE i harmoniskt samverkan. Man genererar KRAFT och riktar KRAFT på ett annat sätt än de primitivare primaterna.

Det mänskliga INTELLEKTET blev det som allt mera kom att påverka urvalet, överlevandet.

Fortsatte med en krökning från KRAFT mot VÄRDE evolutionen av människan som varelse för många hundra tusen år sedan. Sanningen, den funktionella, bakom människans förändrade livsvillkor och livssituation över tiden skall närmast sökas i de gener som styr differentieringen av hjärnceller.

trukturen av neuroner och funktionen av de biokemiska processer som vårt tänkande består av.  De cirka 50 signalsubstanser som kopplar mellan axon och dendriter. Den signalgenerator som aktiverar de fasiskt ordnade signalpulser i hjärnbarken som gör att vi blir medvetna om tid och rum, och vilka i frekvens rättar sin efter de toniska pulser som mera  ”oordnat” sprider sig från hjärnstammen.

Selektionstrycket  gynnade de stammar som utvecklade språk och gemensamma värdebegrepp. De VÄRDEN som visade sig vara gångbara i verkligheten som den spelas upp i tiden blev selekterande på samma sätt som arvsanlagen är det för primitivare levande arter.

I det fysiologiska perspektivet, hjärna och kropp så omvandlas fysikalisk energi.

Då det gäller Kunskap som transformeras till VÄRDE så omvandlas fysikalisk energi till mental energi. ( Enligt nutida vetenskapliga synsätt).

1      De VÄRDEN som består av kunskap om hur saker ÄR formuleras i språk och SEDER till sagor och myter. (Semantisk kunskap,  situationsSKAPANDE utslagning vid selektering).

2      De VÄRDEN som består i hur saker BÖR göras blir till RITUALER för de vuxna och till LEK för de uppväxande.(Praktisk kunskap, situationsBEROENDE utslagning vid selektering).

De 2 huvudfaktorerna står tillsammans för INTELLEKTET i tid och rum i de tidiga stammarnas  gemenskap.

ntellektet ställs emot den fria naturens stokastiska fenomen i form av jordbävningar, istider, torrperioder, tyfoner och  den samtida utvecklingen av parasiter och andra arter´s vandringar som inkräktar på naturunderlaget och kräver NY KUNSKAP. Inte bara kunskap krävs utan KUNSKAP plus TUR ,( för det är naturens sanna natur!). Man måste slinka ur det oförutsedda som genom ett mirakel. Eller alternativt måste man veta allt om naturen.Kunskap har en flödesform som kallas ”INFORMATION”. Eller mera korrekt:

Information är det man hämtar Kunskap ur.

De gamla stammarna var informationsberoende för att kunna skapa de VÄRDEN som ger överlevnad.

De antika Grekiska filosoferna.

Platon ansåg att all kunskap om naturen fanns i form av dolda sammanhang, IDÉER,  vilka man kunde finna genom observation och ( logiskt ) resonemang. I naturen är människan enligt Platon en del.

Aristoteles gjorde människan till en ÖVERDEL av den fria naturen.

En föregångare till Platon och Aristoteles var Sokrates. Sokrates ifrågasatte människans beteende, han ägnade livet åt att finna VÄRDEN som förklarade vad MÄNSKLIG STORHET egentligen är. Vi är fortfarande bundna i Aristoteles VÄRDEN  i ärenden som handlar om kraft och materiella ting.

DÅ

nder lugna perioder så måste det ha varit lycka och harmoni i de små stammarna, bestående av kanske upp till hundra personer.  Så kunde det fortgå i tiotusentals år. Den största källan till lycka fanns i livet självt, med stor barnadödlighet och återkommande periodiska umbäranden så fanns det anledning att vara glad varje kväll man satte sig tillsammans för sagostunder eller utbyte av dagens erfarenheter.

Varje uppväxande individ hade personlig vägledning, mentorskap ända upp till högsta kunskapsnivå.  Tanke och handling fokuserade naturen och man hade ett klart och gemensamt projekt: Att förklara alla under i naturen ( Tankeundret), och att följa med och skapa livsut-rymme i naturunderlaget med muskelkraft (Djurets under) .  Alla små framsteg kunde vägas och mätas med gemensam måttstock av VÄRDEN. Verktyg att förstärka och rikta  musklernas KRAFT utvecklas efterhand. Man tämjer djur till boskap och inlemmar deras muskelkraft och biologiskt bundna energi i sitt naturunderlag. Kött och mjölk blir kulturfödor.

NU

änniskan  försöker  allt mera intensivt försvara eller förklara sin position i verkligheten. DEN MÄNSKLIGA STORHETEN.

Vi utsätts i tiden för vetenskaper som beskriver människan som en elektrokemisk motor som fungerar med som fotoner som kraftbärare ända in i minsta ryckande molekylrörelse eller tanke.

Vetenskapen som för närvarande är vår VÄRDEHÅLLARE kommer med påståenden inbäddade i ljud och rörliga bilder, som informationspaket.

Beteendevetare (Desmond Morris) lär ut att vi är en naken apa som delar kroppsspråk och betéende med orangutanger och chimpanser. Beteenden började tas i bruk i affärsvärlden på 1970-talet.  Denna apa är i grunden aggressiv ( -Kondrad Lorenz , VAD säger orangutanger om det?) och styrd av sexualdruften i RÅ eller SUBLIMERAD form ( Sigmund Freud).

Denna apa har känsla och beteende som följer en  ordnad struktur av STIMULUS-RESPONS ( John B. Watson). Detta betyder för affärerna att om man kan lägga tillrätta INFORMATION som BETINGAR reflexer så kan man STYRA människans betéende.

Dessa vetenskapliga sammanhang gör att reklam kopplas till sexuella objekt för uppmärk-samhet och sensuella effekter på varandet för att försköna bruksvärdet och höja bytesvärdet     ( pengavärdet som förenar producentens täckningsbehov av kostnad och vinst med avnämarens förväntade bruksvärde).

Den nakna apan står bortom frihet och värdighet,  B. F. Skinner, som menar att vi måste finna nya VÄRDEN. Vi har omslutits av en kvävande VÄLFÄRD som ger oss ett oinspirerande och fattigt liv som är ovärdigt människans mentala förmåga. Vi lever just NU i slutet på 1990-talet i ett tillstånd av time-out i den vetenskapliga jakten på den mänskliga storheten.

De förhistoriska stammarnas gemenskap försöker vi ideligen återskapa.

agens framgångsrika företag organiserar sig i enheter om cirka 50 personer. Alla medarbetare påskindas till gemenskap i VÄRDEN. Man adapterar en liten del av verkligheten och tar den till sitt affärsområde. Man skapar system för att uppfatta allt som sker med anknytning till verksamheten.

De gamla Kineserna, Österlandet.

De österländska förhistoriska vishetstraditionerna utgår från mystiken. Alla helheter är mystiska och över mänsklig mental förmåga att övergripande förklara.

För att kunna nå närmast möjligt de stora sanningarna måste man tömma sinnet, göra tanken tom. Sanningar visar sig under meditationen. Sanningarna saknar ord, de kan bara kännas och upplevas.

Fundamental livsregel i ZEN-traditionen:

                                            ”Den som talar förstår inte

                                                 Den som förstår talar inte”

forismen ( tankespråket ) uttrycker en  oändlig magnitud av svårighet att uppnå VISHET, samtidigt som det ger uttryck för en moralprincip, en DYGD, nämligen att vara ödmjuk, hålla högmodet borta, även i överläge över andra. VISHETEN säger att allt ändras och makten skiftar snabbast av alla kraftfenomen.  MOD och ÖDMJUKHET är samma mentala fenomen. Båda kvalitéerna finns inom varje man och det BÖR noga kontempleras inför varje livsbeslut var på skalan en möjlig handling hör hemma. När man väl har insett det så har man förstått TIDEN och fattar rätt beslut.

enna kontemplativa princip finns inbyggd i det japanska språket ( jag kan inte något om kantonesiska men utgår från att grammatiken och semantiken är densamma, ).

Ett alternativ eller förslag förvandlas till ett ”SKALL”, vad gäller alla transitiva verb, med en enda utökande ”kråka” i rätt tecken.  Futurumformen kräver ingen omskrivning utan bara ett kompletterande streck. I sitt diarium skriver Japanen: Jag BÖR köpa en Toyota på Fredag. Under det skriver han: Jag BÖR köpa en Izuki på Fredag. Det betyder att han måste bestämma sig mellan märkena för Fredag. Kommer det in andra alternativ så adderas de till listan.

Beslutet att skaffa bil finns dokumenterat därhemma intill Shinto-altaret med sina symboler för livets risker och svårigheter i form av naturkatastrofer, sjukdom, olyckor, frestelser i olika skepnader, missväxt, fallande träd och galna kosjukor. En Japan går in i en förhandling med de olika alternativ han kan tänka sig på en lista tillsammans med nuvarande ordning. Kommer motparten med andra förslag så adderas listan.  Sedan grupperas förslagen och hanteras i sitt kunskapssammanhang. De olika överenskommelserna, lösningarna, markeras slutligen med ett streck som betyder ”så blir det”. 

etta språkbruk innebär att i kanske tiotusen år har skrivits listor på alternativ och sedan med ett streck markerat´s det man bestämt sig för. Det som bevaras historiskt är inte bara beslut utan även beslutsvåndor och beslutsunderlag.

De senaste decenniernas framgångar för den japanska affärsvärlden är grundad på samarbete, ödmjukhet, noggrannhet och hänsyn snarare än maktlystnad och penningbegär.

I vår västerländska kultur är vi snabba att avskaffa och glömma problemställningar och hyllar och fogar oss efter vinnaren. Vår historia är nedskriven av vinnare, vilka har erövrat makten, på ett språk som är tvetydigt i väsentligheter. Inte minst gäller det Bibeln. 

Vid sidan av den kontrollerande formella maktlinjen kompletteras den västerländska historien av sprattlande kulturyttringar, uppror och tidsepos i form av dramer, musik, opera, målningar och komedier som börjar med HOMEROS och går via Voltaire´s CANDIDE till nutidens  ”HELT APROPÅ, MONTY PYTHON, ROCKMUSIK och RAPPANDE”. ” Tidsepos i form av tvåloperor  som hela tiden varvar makt - rikedom med Jungianskt LIBIDO och Freudiansk ursprungsångest.

Vi vill veta om vi kommer ur en big-bang eller något roligare och mera andligt.  Ur DNA är det som gäller just nu. Det finns så mycket mumbo-jumbo om vad information är, vilket försörjer stand-up comedy med substansen.

Den engelska humorn fokuserar maktens, statusens och högfärdens bräckliga substans. Man tar avstånd från kolonialtidens kulturellt nedärvda högmod och man mår bra då man gör det, ökar sin livskvalité.

Det gjorde man, innan Thatcher började härja i verkligheten. Då dämpades skratten på puben.

KOSMOS i Öster och Väster:

et finns en ytterligare en grundläggande avvikelse mellan det tidiga österländska och västerländska URMEDVETANDET som har med UPPFATTNINGEN av KOSMOS att göra. Den skillnaden börjar markeras då  Judeismen, tron på en enda GUD och skapare, vann kraft.

 En trancedent Gud, skild från jorden.

Judeismen  spreds efter det samhällen började byggas och byteshandel och hantverk förekom.

Kanske genom att det i Kina, (de österländska sagorna innehöll mera katastrofer och naturomvandlingar), än det som förekommit i de bibliska trakterna. (Det kan möjligen finnas underlag för det man ser  tillbaka på geologiska händelser  inom de olika områdena och tidsperioderna).

Det vanligaste österländska synsättet på KOSMOS är att det är en pågående PROCESS där olika krafter och ting rör sig, blandas och förändras. Världen förändras i en PROCESS som människan inte kan göra mycket åt. Någon skapare och skapelse grunnar man inte över. Allting hänger ihop, beroende av varandra. Framtiden är delvis i våra egna händer. Det pågår ett ständigt givande och tagande människor emellan men naturen är nyckfull och oberäknelig. Denna konceptuella syn på verkligheten gör att man tolkar naturfenomen olika.

I Kina ser man en komet som en möjlig katastrof och reagerar med rädslor. I väster ser man en komet som ett GUDATECKEN, en BETLEHEMS stjärna.

Vi känner igen ZEN-visdomen i vår egen kultur. Den utgör substansen i Sokrates försvarstal som det beskrivs av Platon. Det Sokrates verkligen gjorde var emellertid att ifrågasätta vad människor gjorde. Varför gör Du så och så? Sokrates ifrågasatte folks värderingar och det går inte i ett samhälle som är focuserat och fixerat värdemässigt kring hjärnans KRAFTRE-SURSER.

Sokrates var paradigmbrytare på det allra känsligaste sociala området, helheten av de värder-ingar som råder i samhället. Han var kanske den första som drabbades av Jantelagen´s:

”Hör DU DU, Du skall inte tro att DU kan komma hit och tro att DU kan ändra nåt.”

Det Sokrates försökte framföra har varit en stående filosofisk utmaning i alla kulturer, det handlar om att få människor att förstå sina egna begränsningar och sin mentala förmåga. Att utveckla människokännedomen, finna människans plats och uppgifter i varandet. Att utnyttja intellektets resurser.

Bertrand Russel konstaterar i tredje volymen av sina memoarer:

”Jag föreställde mig att det inte skulle bli särskilt svårt att väcka människorna till insikt om de faror som hotade.”

”Jag trodde att människorna inte alls skulle tycka om tanken att de snart nog kunde brännas ihjäl tillsammans med sina familjer och sina grannar och varenda levande varelse de hade hört talas om. Jag trodde att allt som behövdes var att man pekade på faran, varefter folk från alla partier, så snart detta skett, skulle förena sig och återställa tryggheten.”

Men jag tog fel. Det finns nämligen en drift som är starkare än självbevarelse-driften: Önskan att få övertaget över den andre. Jag hade upptäckt ett viktigt politiskt faktum som ofta förbises, liksom jag själv hade förbisett det:

Människorna är mindre intresserade av sitt eget överlevande - eller hela               mänsklighetens överlevande, för den delen - och mer intresserade av att få sina        FIENDER UTROTADE.”

u är Bertrand Russel vederbörligen postumt hedrad med Nobelpris ( Pugwash-sällskapet.) samt ett världs-samhälle som börjar ifrågasätta sina egna värderingar och sitt beteende. Vi närmar oss ett samhälle med människor enligt Sören Kirkegards positiva definition:

                 ” Människan är det Djur som ifrågasätter sitt eget beteende”.

Den positiva logiken:

en vetenskap som brukar kallas ”LOGISK POSITIVISM” delades i flera linjer på  30-talet. Sällskapet strävade efter att finna övergripande sanningar, föra in ”DÄRFÖR” i tvärvetenskapen genom att renodla logik som kan avgöra om ett påstående är sant eller falskt ( Utveckla Aristoteles ”syllogism” som inte fungerar utan GUD).

Bertrand Russel kunde själv påvisa paradoxer i sin egen symbollogik som man numera löst med axiom för vad mängder kan representera. Problemet är av generell kunskapsteoretisk karaktär och  berör förhållandet mellan helheten och dess delar. Om element i helheten förändras så förändras helheten. Helheten är beroende av delarna och delarna är beroende av helheten för sin definition. Sanning kan aldrig uppnås utan en värderande begränsning av synsättet eller angreppssättet. Alla försök att finna delarnas relationer till helheten hamnar obönhörligt i värdediskussioner som kan föras i all oändlighet.  Det är vad som pågår i politik, kultur och vetenskap. Om man har något väsentligt att säga så framför man sina värderingar.

Hur väl underbyggda med data, resultat och empiri ett påstående än är så han det falsifieras genom att helheten påståendet tillhör vidgas eller omdefinieras.

Analysera och förfina delarna för att finna ( jaga) helheten:

n fraktion med Ludwig Wittgenstein i spetsen ansåg att språket  och språkbruket döljer sanningen. Vi menar något annat,döljer våra verkliga värderingar, genom språkbruk och sätt att formulera problem och lösningar.Genom att ihärdigt analyser det egna tänkandet, moralen och etiken, så kommer helheten att bli klarare och tydligare.

Ludwig Wittgenstein säger om möjligheten att finna sig själv.

”Kan man lära sig människokännedom?

Ja; några kan det. Men inte genom en undervisningskurs utan genom ERFARENHET.

- Kan en annan därvid vara en persons lärare? Javisst. Han ger honom då och då då den rätta vinken. - Så ser INLÄRANDET och UTLÄRANDET ut.

Vad man lär sig är ingen teknik; man lär sig riktiga omdömen. Det finns också regler men de bildar inget system, och bara den erfarne kan använda dem riktigt. I olikhet mot räkneregler”.

Lao Tsu och Konfucius nickar instämmande från sina respektive gravar. Wittgenstein har funnit, beskriver och förespråkar, det gamla GNOSIS från österlandet.

I samhället idag finns tänkandet realiserat i olika metoder för kvalitetsbedömning som bygger på uppdelning av ett mentalt koncept i positiva och negativa egenskaper, samt inbördes sammanhang, korrelationer. Man  listar delaktiviteter och delegenskaper och resonerar fram kvalitativa värdeskalor. Man använder då en MENTOR som lockar fram gruppens verkliga värderingar, baserade på medarbetarnas erfarenheter inom affärsområde eller teknik.

Definiera helheten och sök (jaga eller skapa) delarnas relationer och värde:

ilbert RYLE anvisade ett annat angreppssätt av vardagsproblematiken. Han föreslår en focusering och definition på helheten som är hållbar och försvarbar ur tänkbara angreppsvinklar.

Helheten delas sedan upp i mentala koncept, delutmaningar som går att bearbeta separat. Man får då en MIND-MAP av utmaningar eller problem som abstrakt kan visualiseras. Relationer  och magnituder kan därmed instinktivt uppfattas och kommuniceras.

Tanken och minnet arbetar med ENGRAM, komplex av sammanhang som bearbetas ständigt i det undermedvetna. Intellektet strävar spontant med att finna sammanhang, skapa allt större ENGRAM att hantera. Då helheten från början är given och klar så arbetar intellektet med detaljerna.

Metoden innebär i en organisation att man får mindre värdekonflikter och missförstånd, men också att man ständigt måste ifrågasätta värderingar, ständigt ersätta förbrukade värdekoncept och beteenden med nya på alla nivåer.  Det finns ett dataprogrammeringspråk ( egentligen operativsystem) som heter PROLOG som bygger på denna strukturella  metod.

PROLOG har använts av de japanska handelshusen i minst 15 år.

Metoden innebär att man hela tiden står fast vid helheten, synen på macrosystemet, till den måste anses vara förbrukad, falsifierad.  Man bearbetar således vardagligen de perifera komplexen och metoderna.  Det är vid gränsen mellan system och miljö som förändringar, mellan  ÄR och BÖR, märks och sammanhangen kan kartläggas. Symptom lättast kan skiljas från orsak. Då avvikelser uppstår måste de bearbetas med positiv återkoppling. Man försöker anpassa systemet till de nya förhållanden som råder, man ändrar egna värderingar och funktionella metoder fortlöpande.Det man focuserar är värdefrågor. Man söker gemensamma värden som alla kan delas av alla som berörs av verksamheten. Mentala koncept med förankring i vetenskap, kultur, socioekonomi som ger ägare, huvudmän, medarbetare, avnämare och tredje man positiva bilder och mål för framtiden.

I det personliga perspektivet så innebär det att man först koncentrerar sig på VAD man vill göra och hur man vill bo och leva. Man ställer sedan upp olika delmål till förverkligandet. Vilka Kunskaper behöver jag, Vilken kraftansträngning måste jag göra, Vilka värdekvalitéer behöver jag för att hålla mig på spåret i form av etik och moral (vilken uthållighet måste jag mobilisera ?).

                 Tanken gör envar till sin egen herre....

Vakna som lat

 saker ÄR som dom ÄR

här finns all mat

 en jag håller så kär

Dunkande tanken

om alltings ordning

Pengar på banken

aldrig förvåning.

Inget att fästa

tankarna mot

Allt är det bästa

finns inga hot.

Tanken att finnas

vid dukat bord

Får en att minnas

de gamles ord.

Först är att fasta punkten finna

Det är konceptet att fortsätta vinna.

Nu när jag ändå ligger still,

skall jag fundera kring vad jag vill.

Tankar i ring kring det man vill

söker den fasta själens stillhet

Bäst att fundera lite till

tänka på möjliga själars vishet.

Var sitter egentligen själen fast?

Jo i mitt inre - mitt eget jag!

Hur ger jag månne själen rast,

                      -då den är min egen lag?

”Att fånga den själ

som snurrar runt

- kring eget väl

och fylld av dumt?”

Får tankar att fästa -fungera!

NU tänker jag lite mera!

Tanken följer en snitslad stig.

Bäst att sig själv undersöka.

Du gamla tanke  - bli tig!

Du nya tanke föröka!

Finns det där inne i mig

ett okänt välstånd att söka?

En själslig föryngring

når tidens rand

som en osynlig hand

Ett VÄRDE - en inre deklaration

Likt musikens flygande ton på ton

Varma känslor och motivation.

Då tanken omsluter allas väl.

Då har man stillat sin själ.

Det märks då man annat ser,

som bara blir mer och mer.

Då inre växer allt värre.

                      Då ÄR man sin egen herre.

=============================================

Altruism utvecklas via kulturell utslagning?

DEMOKRATI samt feminismen och  bygger på att det finns återföringar som i det verkliga funktionella livet förbättrar samhället generation för generation. Någon måste säga ifrån för att kulturella beteenden skall ändras. Då hela existensen för kulturen står på spel så måste något drastiskt göras, annars försvinner kulturen. Inom arten Homo Sapiens så söker man benägenheter som kan bekräfta detta.

Hjärnan låter sig studeras numera. Vad händer då obstinata protester utlöses i den lilla gruppen? Vad driver rebeller och terrorister? Filosofin har grubblat i 2000 år på detta.

Aristoteles ansåg att modet var medfött och ganska sällsynt i genpoolen. Genom modiga handlingar markeras karaktären och ledaregenskaperna. 

Immanuel Kant ansåg att det finns ett världsmedvetande som aktiveras och förmår människor att handla altruistiskt, gynna sådant som missgynnar en själv för att samhället skall utvecklas.

Nu har hjärnfunktionen FÖR MÄN upptäckts och studerats. Kvinnorna står nu på tur. Inte helt oväntat är forskare i Palo Alto är djupt engagerade i dessa fenomen. Gregory Batesson´s skolastik!

======================================================================

Researchers study the pleasure of punishment

Imposing a penaltyfor unfair behavior activatesa pleasure point in brain

By Kathleen Wren

Science

Updated: 4:01 p.m. ET Aug. 26, 2004

Just after you let a car cut in front of you, it brakes and forces you to wait until it makes a left turn. Chances are, your hand quickly finds its way to the horn.

We often feel the urge to teach cheaters and other rule-breakers a lesson, even when we don’t seem to benefit from doing so. A Swiss study now suggests a possible motivation: penalizing rule-breakers activates a part of the brain involved in experiencing pleasure.

Although our “tit for tat” behavior may seem childish in some cases, it also appears to be a basic human quality that allowed our ancestors to form cooperative societies, according to Ernst Fehr of the University of Zürich and his colleagues. Their study appears in Friday's issue of the journal Science, published by AAAS, the nonprofit science society.

Is fairness in our self-interest?
Economists have long assumed that human behavior is essentially rational, meaning we don’t do something unless we somehow benefit from it. In fact, self-interest seems to motivate most behavior in the animal kingdom.

Of course, animals can behave in ways that appear purely altruistic, such as parents caring for their young. Some researchers have argued, though, that these acts are self-interested from an evolutionary point of view, since they improve the chances that the family’s genes get passed down.

Although the “me — or my genes — first” model does explain a lot about how we behave, it doesn’t at first glance explain the social norms involved in human cooperation.

We wait in line with people who aren’t our relatives and allow them to save seats in movie theaters; sometimes we even give them interest-free loans. And we feel betrayed if we don’t receive the same treatment in return.

“We know that this desire for retaliatory justice is very widespread,” Fehr said.

An ancient inclination
Teaching social rule-breakers the error of their ways may be as simple as a blast of the car horn in response to an inconsiderate driver.

At the other end of the spectrum, if your uncle Claudius kills your father and marries your mother, you may start moping over skulls and plotting his demise. Revenge has long been fodder for popular dramas, from Sophocles to Shakespeare to "Seinfeld."

In fact, the desire to retaliate against those who have wronged us or otherwise broken social rules probably goes back all the way to the earliest human societies. Before the days of modern law enforcement, people living together still had to follow common rules, or norms, for their behavior.

Or course, just because the instinct to get even may be partly rooted in our biology, “that doesn’t imply in any sense that we should allow private revenge. It only means that we can explain why people do this,” Fehr said.

Getting some satisfaction
Fehr and his colleagues set out to determine whether the human brain might provide motivation for what they call “altruistic punishment.”

They organized pairs of male volunteers to play a game in which both players began with the same amounts of play money. Player A could choose to give player B his money, and if player B returned the favor, both players would be rewarded with an extra sum.

If player B kept all the funds, however, player A could impose a penalty that cost player B a portion of his money.

The researchers monitored the brain activity of player A as he made a decision about penalizing player B. (Player A almost always decided to do so, even if he had to give up his own money in the process.)

Fehr’s team found that imposing the penalty activated a brain region called the dorsal striatum, which is involved in experiencing pleasure or satisfaction.

“We found large differences across subjects in reward-related brain activity and the associated willingness to spend money for punishing an unfair player,” said co-author Dominique de Quervain of the University of Zürich.

“These findings reflect the everyday experience that some people are willing to invest much more than others in punishing norm violations,” he added.

‘Go ahead, make my day’
At this point the researchers had discovered a correlation — that the pleasure-related brain activity occurred along with inflicting the punishment — but a deeper question remained: Did one experience cause the other?

Further experiments indicated that inflicting the punishment didn’t cause the players to feel satisfaction. Instead, as they decided to impose the penalty, the players were anticipating feeling satisfied.

And that, Fehr said, is as rational a motivation as any.

“You can look at our experiment as saying that people seem to feel rewarded when they punish a defector,” he said. “Now there is nothing irrational about feeling rewarded about eating a chocolate. Similarly, there is nothing telling us that altruistic punishment is irrational.”

“As with any compelling study, the findings raise additional questions for future research,” Brian Knutson of Stanford University writes in a “Perspective” article that accompanies the Science study.

For one thing, people approach both cooperation and fairness quite differently from one society to the next. Anthropologists have observed very little altruistic punishment in some small-scale societies and much more in others.

"Altruistic punishment is likely to be shaped by cultural forces, because we know from cross-cultural studies that the propensity to punish social norm violations varies widely across different small-scale societies" said Fehr.

Also, the researchers only studied men. The team also interested in investigating whether women’s brains work the same way.

© 2006 American Association for the Advancement of Science

URL: http://www.msnbc.msn.com/id/5820379/

 ==========================================================================

Brain Study Shows Why Revenge Is Sweet

John Roach
for National Geographic News

August 27, 2004

Revenge is sweet. Many of us have felt that way, and now scientists say they know why.

A new brain-imaging study suggests we feel satisfaction when we punish others for bad behavior. In fact, anticipation of this pleasure drives us to crack the whip, according to scientists behind the new research.

RELATED

                               Animal "Baby-Sitting" May Be Family Affair, Study Says

                               Birds May Hold Clues to Role of Time in Teamwork

                               Ants Practice Nepotism, Study Finds

                               Monkeys Show Sense of Fairness, Study Says

The findings, reported in today's issue of the journal Science, may partly explain a behavior known as altruistic punishment: Why do we reprimand people who have abused our trust or broken other social rules, even when we get no direct practical benefits in return?

"A person who has been cheated is [left] in a bad situation—with bad feelings," said study co-author Ernst Fehr, director of the Institute for Empirical Research in Economics at the University of Zurich in Switzerland. "The person would feel even worse if the cheater does not get her or his just punishment."

Human societies are an anomaly in the animal world. Ours are based on a detailed division of labor and cooperation between genetically unrelated individuals in large groups.

Fehr and his colleagues suggest that the feeling of satisfaction people get from meting out altruistic punishment may be the glue that keeps societies together.

"Theory and experimental evidence shows that cooperation among strangers is greatly enhanced by altruistic punishment," Fehr said. "Cooperation among strangers breaks down in experiments if altruistic punishment is ruled out. Cooperation flourishes if punishment of defectors is possible."

Writing in an accompanying Science commentary, Brian Knutson, a psychologist at Stanford University in Palo Alto, California, described as "elegant" the experiment the Swiss team used to show "this complex emotional dynamic of schadenfreude"—the pleasure felt over someone else's misfortune.

PET Scans

The scientists measured blood flow in the test subjects' brains using a technology called positron emission tomography (PET). The researchers injected water with a unique signature into the bloodstream of each volunteer, then scanned the person's brain when the water, carried via blood, reached the brain.

"Increased cerebral blood flow in a certain brain region means more oxygen consumption and more brain activity in this region," said study co-author Dominique de Quervain, a neuroscientist at the University of Zurich.

The team scanned the brain activity of male volunteers participating in a game of exchanging money back and forth. If one player made a selfish choice instead of a mutually beneficial one, another player could penalize him.

The majority of players elected to impose a penalty even when it cost them some of their own money. Doing so, the researchers found, activated a region of the brain known as the dorsal striatum. Previous research has shown that this region is involved in enjoyment or satisfaction.

Brain scans during the experiment also showed a correlation between a person's brain activity and how much punishment they choose to mete out at their own personal cost: Individuals with stronger activations were more willing to incur greater costs in order to punish someone else.

"The nice feature of our study is that the variation in the dorsal striatum predicts these differences in behavior quite well," Fehr said. "Subjects with lower activation in the dorsal striatum punish less."

Emotional Balance

According to Knutson, the Stanford psychologist, altruistic punishment seems irrational from the standpoint of self-interest. But Knutson wrote that the Swiss study explains this seemingly irrational behavior by showing that "instead of cold calculated reason, it is passion that may plant the seeds of revenge."

Fehr agrees that a person's passion plays a role in altruistic punishment. "But I do not think that our evidence indicates that passion overrides rationality," he said. "In fact, I believe that our evidence shows that people deal quite rationally with their emotions," he said.

The study results suggest that activation of the dorsal striatum reflects some sort of anticipated satisfaction from punishing those who break social norms. The higher the activation, the more people are willing to spend on punishment.

However a second area of the brain, known as the prefrontal cortex, is activated when players need to weigh the satisfaction derived from punishment against the monetary cost of punishing.

The study results show that the higher the cost of the punishment, the lower the actual punishment imposed. "Thus, this all looks pretty rational," Fehr said. "People seem to trade off the expected satisfaction from punishing with the cost of punishing in quite a rational way."

According to de Quervain, the study co-author, understanding the role of the prefrontal cortex in altruistic punishment may also help researchers better understand psychiatric disorders characterized by abnormal social behavior or addiction.

"Deficits in prefrontal cortical functioning may contribute to these psychopathologies by a disturbed ability to weigh beneficial against negative consequences of an action," he said.

===================================================================================

Från enskilda hjärnor till kulturen.

Altruismen drivs tydligen av en förväntan på belöning. I pannloberna finns även "framåttänkandet", det som målstyrning baseras på.

INTRESSANT!